Autofagi är en process där våra celler avlägsnar allt ackumulerat skräp och avfall, som skadat DNA eller proteiner. Den här processen skyddar cellerna från skador och hjälper dem att hålla sig friska. Autofagi kan också bidra till att förlänga livslängden och förhindra att många åldersrelaterade sjukdomar uppstår.
Autofagi erbjuder också cellerna en källa till mat vid långvarig hunger. När vi fastar i minst 24 timmar inducerar vi autofagi i cellerna och hjälper dem att äta upp sina delar snabbare för att överleva. Denna process kan också induceras genom träning och kosttillskott som spermidin.
Vill du lära dig mer om autofagi för lång livslängd och hur man inducerar det? Fortsätt läsa och lär dig mer om autofagi!
Vad är autofagi?
Autofagi är en cellulär process som ”tar bort” allt cellulärt skräp, det vill säga alla gamla och skadade celldelar. Det är ett sätt för cellerna att rengöra sig själva, och det kommer faktiskt från de grekiska orden ”autos” (själv) och ”phagomai” (äta).
Autofagiprocessen gör det möjligt för cellerna att ta bort gamla organeller, proteiner eller membrandelar som inte längre fungerar. Till exempel kallas avlägsnandet av gamla mitokondrier för mitofagi och avlägsnandet av skadade lipider kallas lipofagi.
I allmänhet finns autofagi till för att:
- återvinna och återanvända gamla celldelar,
- förstöra bakterier och virus som angriper cellen,
- göra sig av med oanvändbara celldelar.
Hur sker autofagi?
Autofagi utförs av många cellkomponenter, men främst av autofagirelaterade proteiner (ARP), autofagosomer och lysosomer. ARP:erna signalerar till autofagosomerna att bildas, och när de bildas transporterar de cellresterna över till lysosomerna.
Lysosomer är specifika cellorganeller som innehåller lysande enzymer, som kan bryta ned nästan vad som helst, från felaktigt DNA till skadade proteiner och lipider. När de stora strukturerna har brutits ned till beståndsdelar kan cellerna använda dessa beståndsdelar som nya byggstenar eller som föda.
Autofagi ökar under vissa specifika förhållanden, som t.ex:
- infektioner av bakterier, virus eller andra patogener,
- långvarig hunger eller svält,
- cellskada.
Om autofagin av någon anledning inte fungerar längre eller om den saktar ner kan skadade celldelar som inte längre kan avlägsnas orsaka problem för cellen. Detta kan leda till att cellerna inte längre fungerar som de ska och att skador på DNA och andra viktiga delar ackumuleras.
Ökar autofagi livslängden?
Studier som gjorts på djur som flugor, maskar, fiskar, råttor och möss visar att autofagi ökar hos långlivade organismer. När forskare avsiktligt ökade autofagin hos dessa försöksdjur upptäckte de att djuren levde längre, blev mindre sjuka och överlag hade ett mycket friskare och längre liv.
Så här bidrar autofagi till lång livslängd:
- den avlägsnar skadade och potentiellt farliga celldelar,
- hjälper cellerna att hålla sig friska och funktionella,
- förebygger åldersrelaterade sjukdomar,
- erbjuder en källa till mat i tider av svält eller långvarig hunger,
- deltar i att balansera cellulär energi, särskilt under ökad stress.
Tyvärr minskar autofagin med åldern, vilket är fallet med många cellulära processer. Det betyder inte att våra celler slutar rensa ut skadade delar, men de gör det lite långsammare. Det innebär också att avfallsprodukter och skadade celldelar stannar kvar i cellerna lite längre och kan orsaka problem.
En felaktig eller minskad autofagiprocess har också upptäckts i utvecklingen av många sjukdomar, t.ex:
- Alzheimers sjukdom,
- Huntingtons sjukdom,
- Parkinsons sjukdom,
- Chron's sjukdom,
- diabetes.
Att inducera autofagi, särskilt när vi åldras, kan vara till nytta för att förlänga vår hälsa och livslängd (1).
Vissa andra molekylära processer och vägar har kopplats till livslängd, till exempel mTOR- och AMPK-vägarna. Du kan läsa mer om dem här: Är AMPK- och mTOR-vägarna den molekylära nyckeln till ett långt liv?
Autofagi och lång livslängd hos människor
När det gäller autofagi och anti-aging hos människor finns det inte lika många vetenskapliga studier som de som utförs på försöksdjur. Anledningen är främst att det är mycket svårt att inducera autofagi på samma sätt som hos djur.
Det finns dock flera substanser (eller snarare funktionella kosttillskott) som vetenskapligt har visat sig inducera autofagi. I vissa fall användes dessa också i studier på människor för att inducera och följa effekterna av autofagi över tid.
Här är de kosttillskott och substanser som inducerar autofagi:
- spermidin,
- resveratrol,
- curcumin,
- urolithin A,
- tomatidin.
Av dessa har spermidin och resveratrol testats i kliniska studier på människor.
Autofagi - studier på människor
Spermidin har länge varit känt och bevisat som en induktor av autofagi, särskilt i jäst, flugor, maskar och möss. Denna naturligt förekommande polyamin har också testats i en stor klinisk studie på människor med mer än 800 deltagare.
Den så kallade Bruneck-studien har testat effekterna av spermidin på människors hälsa och dödlighet under mer än 20 år. Det visades att en ökad mängd spermidin i kosten ökar människors livslängd. Allmän dödlighet (antal dödsfall per 1000 personer under de testade åren) minskade (med ökat spermidinintag) från 40,5 till 15,1 (2).
I denna studie administrerades inte spermidin som ett tillskott, utan ökades genom en förändring i kosten. Det genomsnittliga dagliga intaget av spermidin var 10,8 mg/dag i den grupp som konsumerade mest spermidin. De vanliga administrerade och säkra doserna av spermidintillskott är 6-10 mg per dag (3).
Det finns för närvarande ingen forskning om resveratrol-inducerad autofagi hos människor, endast hos djur. Dock är det redan känt att resveratrol aktiverar den mänskliga Sirt-1 (sirtuin)-vägen (4), som är kopplad till livslängd och åldersrelaterade sjukdomar.
Du kan läsa mer om resveratrol i våra artiklar:
- Hur mycket trans-resveratrol bör jag ta?
- Varför är resveratrol viktigt?
- Var kommer resveratrol ifrån?
Autofagi - fasta
Ett av sätten att förbättra autofagi för att främja livslängd är att praktisera (intermittent) fasta. När din kropp inte får något att äta, går den igenom en förlängd period av hunger och börjar till slut äta upp sig själv genom att utföra autofagi.
Tänk på det som att bo i ett hus byggt av funktionella livsmedelsreserver. Normalt skulle du inte äta upp dina väggar eller tak, men om du var hungrig under en längre tid skulle du börja göra det. Du skulle naturligtvis börja med de skadade, icke-funktionella sakerna som du inte längre behöver.
Ett annat sätt att inducera autofagi är genom träning. Detta beror delvis på ökad inflammation och delvis på att det finns mycket bevis för att träning inducerar autofagi i skelettmuskulaturen (5).
Hur länge bör en person stanna i autofagi?
Vetenskapliga studier på möss visade att autofagi ökar efter cirka 24 timmars fasta. Autofagi märks genom en sänkning av insulinnivåer och glukosnivåer i blodet, och hos möss når den sin topp efter 48 timmars fasta.
Studier på människor saknas fortfarande, men det antas att det sker ungefär samtidigt som hos möss.
Autofagi - biverkningar och risker
Autofagi är uppenbarligen en normal och naturlig process som ständigt sker i vår organism. Att inducera denna process kan vara bra av alla de skäl som redan nämnts ovan, men det kan också ha vissa negativa biverkningar.
Att överinducera autofagi kan leda till (6):
- utveckling av hjärtproblem,
- försämrad cancerterapi om du är under behandling.
Forskningen kring induktion av autofagi och cancer är fortfarande oklar. I vissa fall kan det motsatta, hämning av autofagi, faktiskt hjälpa till att bekämpa cancer. I andra fall inte.
Autofagi är inte bara en ny trend inom hälsa och fitness. Det är en normal process som sker och kommer att ske i varje cell i vår kropp varje dag. Det är definitivt inte en enkel process och är svår att förstå eftersom den involverar många komponenter.
Att främja autofagi genom fasta kan vara ett bra alternativ för din hälsa, men det passar kanske inte alla. Innan du börjar, tala med din läkare, särskilt om du är gravid, ammar eller tar någon medicin.
Litteraturkällor:
- Nakamura S, Yoshimori T. Autophagy and Longevity. Mol Cells. 2018 Jan 31;41(1):65-72. doi: 10.14348/molcells.2018.2333.
- Kiechl S, Pechlaner R, Willeit P, Notdurfter M, Paulweber B, Willeit K, Werner P, Ruckenstuhl C, Iglseder B, Weger S, Mairhofer B, Gartner M, Kedenko L, Chmelikova M, Stekovic S, Stuppner H, Oberhollenzer F, Kroemer G, Mayr M, Eisenberg T, Tilg H, Madeo F, Willeit J. Higher spermidine intake is linked to lower mortality: a prospective population-based study. Am J Clin Nutr. 2018 Aug 1;108(2):371-380. doi: 10.1093/ajcn/nqy102.
- Senekowitsch S, Wietkamp E, Grimm M, Schmelter F, Schick P, Kordowski A, Sina C, Otzen H, Weitschies W, Smollich M. High-Dose Spermidine Supplementation Does Not Increase Spermidine Levels in Blood Plasma and Saliva of Healthy Adults: A Randomized Placebo-Controlled Pharmacokinetic and Metabolomic Study. Nutrients. 2023 Apr 12;15(8):1852. doi: 10.3390/nu15081852.
- Hou X, Rooklin D, Fang H, Zhang Y. Resveratrol serves as a protein-substrate interaction stabilizer in human SIRT1 activation. Sci Rep. 2016 Nov 30;6:38186. doi: 10.1038/srep38186.
- Brandt N, Gunnarsson TP, Bangsbo J, Pilegaard H. Exercise and exercise training-induced increase in autophagy markers in human skeletal muscle. Physiol Rep. 2018 Apr;6(7):e13651. doi: 10.14814/phy2.13651.
- Schiattarella GG, Hill JA. Therapeutic targeting of autophagy in cardiovascular disease. J Mol Cell Cardiol. 2016 Jun;95:86-93. doi: 10.1016/j.yjmcc.2015.11.019.
